Om mig
Jag heter Gittel Ullebo och jag är föreläsare och inspiratör med en stark berättelse om psykisk ohälsa, överlevnad och att börja om.
Efter en lång period av utmattning och djup depression förändrades mitt liv drastiskt. Jag överlevde ett självmordsförsök och vaknade upp med omfattande skador – men också med en ny vilja att leva på riktigt.
Idag kallar jag mig själv för Gittel 2.0. Jag lever med protes, stomi och funktionsnedsättning, men ser inte livet som begränsat. Tvärtom har jag hittat en styrka, självkärlek och livsglädje som jag aldrig tidigare känt.
Genom mina föreläsningar vill jag skapa hopp, igenkänning och mod – och visa att förändring är möjlig, även när mörkret känns oöverstigligt.
Jag har hittat meningen med mitt liv.
Det är att leva.
Min berättelse
Under flera år levde jag med utmattning, ångest och en djup depression som sakta tog över hela mitt liv. Till slut hamnade jag i en punkt där jag inte längre såg någon väg framåt.
Jag överlevde ett självmordsförsök som förändrade allt. När jag vaknade upp hade jag förlorat en arm och ett underben, och livet blev plötsligt något helt annat än det jag tidigare känt.
Men det blev också början på en vändning.
Det som hände blev en smärtsam brytpunkt – men också starten på en resa tillbaka. En resa som har lärt mig att även det mörkaste kan rymma en möjlighet till förändring, hopp och ett nytt liv.
Hur ser livet ut idag?
Idag lever jag ett liv som jag en gång inte trodde var möjligt.
Efter olyckan förändrades allt – inte bara min kropp, utan också mitt sätt att se på livet. Jag lever med protes, stomi och funktionsnedsättningar, och vissa dagar behöver jag hjälpmedel som käpp eller rullstol. Men det är inte det som definierar mig.
Det som definierar mig idag är att jag har fått tillbaka något som nästan försvann helt: livsgnistan.
Jag har lärt mig att livet inte handlar om att prestera eller vara perfekt. Det handlar om att vara närvarande. Att våga känna. Att acceptera det som är – och ändå fortsätta framåt.
Jag kallar mig själv för Gittel 2.0, för jag känner verkligen att jag har fått en ny chans. Jag ser möjligheter där jag tidigare bara såg begränsningar, och jag är stolt över den människa jag har blivit.
Genom mina föreläsningar vill jag dela med mig av den resan. Inte för att livet alltid är enkelt, utan för att förändring är möjlig. För att hopp kan tändas igen. Och för att vi aldrig vet hur starka vi är förrän vi måste ta oss vidare.
Idag vet jag en sak med säkerhet:
Jag lever. Och det är mer än nog.